Helgen började lite knakigt med att de storslagna fredagsplanerna, som innehöll en helkväll på Gröna Lund tillsammans med några kompisar, ställdes in. En halvtimme innan jag skulle åka från jobbet för att möta upp gänget hörde nämligen Anton av sig och berättade att vår hund har gnagit hål på sin egen mage. Ja ni läste rätt. Den lilla ärthjärnan har alltså tyckt att det var en bra idé att äta upp sig själv och hade lyckats slita upp ett 1,5 år gammalt operationsärr på magen som nu förvandlats till ett gapande och inflammerat köttsår (jag har en bild, men jag ska bespara er det). Så det blev direktkontakt med djursjukhus, sårtvätt och hundtratt. Hej då gröna lund-planer, hej hej sjukstuga liksom. Men som tur är blev inte vårt sällskap alldeles för besvikna och gick med på att skjuta upp grönanbesöket och komma hem till oss och äta mat och dricka rosé på vår balkong istället. Det blev alltså en fin kväll ändå, till slut. Mycket tack vare fina vänner och mindre tack vare kannibalhund.
Det här vinet drack vi, efter att jag rådfrågat tre olika personer på Systembolaget. Ljust från Provence och inte för sött ville jag ha. Och helst på box, men det fanns inte ("Nej nej, på box har vi bara riktiga fruktbomber".)
Sen blev det lördag och vi hyrde en minilastbil för att hämta ett köksbord och fem stolar som jag vunnit** på Tradera. Anton var meganervös över att behöva köra minilastbil (eftersom man inte kan titta bakåt i backspegeln) och för att behöva köra inne på Södermalm där bordet fanns. Till slut lyckades han göra mig nervös också. Helt i onödan visade det sig för det gick hur smidigt som helst. Som av en konstig slump visade det sig att platsen vi skulle till var en tvärgata från där min farmor och farfar bodde när jag var liten. Har alltså hängt och lekt precis på gatan i fråga och inte varit där sedan dess. Kändes som någon slags tecken men jag vet inte på vad egentligen. Att världen är liten kanske. Killen jag köpt bordet av var jättetrevlig och jag fick alltihop 10 kronor billigare än vad vi bestämt. Packade in allt i lilla lastbilen och så körde vi hem igen.
Sedan kånkade vi in allt och skruvade ihop det. Då såg det ut såhär. Fynd för 400 kronor, tycker ni inte (det finns en stol till, och en fällskiva som vi inte skruvat fast). Jag antar att jag kan måla det om jag vill, men det vill jag nog inte för jag gillar trä när det känns slitet och gammalt på rätt sätt. Sedan kändes det onödigt att slänga vårt fullt fungerande (men fula) gamla bord + stolar men jag orkade ändå inte försöka sälja det så då gick jag ner till en av de tre (!) loppisarna som ligger i vårt pyttecentrum och frågade om de ville ha grejerna. Och de ville de såklart. Så då bar vi ner stolarna och sedan bar vi ner bordet och sedan var det cirka tusen grader ute och vi var trötta i armarna och blåslagna på benen (okej mest jag eftersom jag envisades med att svinga in stolarna i mina ben när vi gick). Jag skakade i armarna resten av dagen sen.
Så då firade vi oss själva och vårt osjälviska givande och vårt nya fast gamla köksbord genom att äta vid vårt väldigt inte nya utebord på balkongen. Prinsesstårta OCH vetebröd, man måste inte välja. Och så läste jag i "S.E.C.R.E.T" som ni ser där i hörnet. Och solade.
På kvällen åkte vi till Emma och Stånken som bjöd på pulled pork som de gjort själva och jävlars vad fint det var. KannibalMira följde med förstås.
På söndagen regnade det. MYCKET. Så jag planterade lite ärtor på balkongen (sann historia) och sedan drog jag på mig gummistövlarna och klarröda regnjackan och tog hunden på en promenad.
http://www.youtube.com/watch?v=CTAud5O7Qqk
Jag hade Modest mouse i öronen och kände att jag kunde gå hur länge som helst för jag älskar ändå att gå i regn och lyssna på bra musik. Ni hör ju, det är alldeles perfekt gå i sommarregn-musik. Man vill liksom aldrig komma fram. Nykär i denna inte alls nya musik.
Tyvärr så uppskattar inte min hund regnpromenader i närheten av lika mycket som sin matte. Hon hukar mest och vill gå hem så fort som möjligt. Så det fick bli en ganska kort tur, trots allt.
När vi kom in väntade ett bad för hundkannibalen. Det här är innan badet. SÅ blöt och smutsig blev hon alltså. Hon uppskattar inte att bada, som ni kanske kan ana. Men eftersom hon kannibalat på sig själv måste hon duschas två gånger om dagen nu.
Asså minen. Obetalbart.
På kvällen skulle vi på middag hos Emma och Henrik, så då lockade jag håret och tillverkade ett litet blomsterdiadem av några små rosgrejer jag fått i ett pressutskick en gång. (Ni kan kalla mig McGuyver.)
Och såhär såg jag ut framifrån. Sommarkänsla mitt i monsunregnet.
Dock inte bästa idén att locka håret när det regnar ute men det finns ju regnjackor.
På middagen, som bestod av vegetariska burgare och sen jättegod chokladkaka, var även Mattias och Anna och världens sötaste lilla Lo. Hon är skitbra reklam för bebisar, alltid glad och gråter inte ens när hon sitter hos mig. Sedan är hon ju en fotomodell to be också, som ni ser.
Sedan blev det kväll och jag gick och lade mig tidigt för att komma upp i tid för min tidiga morgon för reportage på Yasuragi men så fick jag mejlet och helgen slutade med 1,5 timmes nattjobb och allmän stress och panik. Inte det bästa slutet på en helg som inte hade den bästa starten men var fin däremellan.
Hur var din helg?
* Från låten "Float on", som jag länkade här uppe.
** Jag säger alltid att jag "vunnit" grejer på Tradera, vilket folk verkar tycka är konstigt. Men det känns som en riktig seger när man vunnit en auktion, tycker jag.
